Installation av egensäkra larmdon EExia

Vid installationer av larm i explosionklassade områden finns det olika tekniker. Idag finns det dock bara en vedertagen och generellt godkänd teknik för installationer i zon 0 och detta är EExia (SS-EN50 020). 

I zon 1 (10) och zon 2 (20) finns en mångfald av alternativ, Exd (explosionstät kapsling), Exp (övertrycksventilation), Exq (sand), o.s.v . Fördelen med EExia är att den kan tillämpas i samtliga zoner (zon 0, zon 1, zon 2) till skillnad från t.ex det annars populära Exd skyddet för ljusarmaturer (som bara kan installeras i zon 1 och zon 2) . Nackdelen med EExia är dock att man måste göra en liten beräkning för kretsarna. Dessa beräkningar är dock inte speciellt svåra, men om man inte jobbar med Ex kan begreppen upplevas komplicerade.

De explosiva zonerna skall från anläggningsägaren definieras i en s.k klassningsplan så att man tydligt kan definiera vilka produkter som kan appliceras i de olika områdena.


I zon 0 arbetar man nästan uteslutande med en teknik som i tal kallas egensäker (intrinsicaly safe).

Den egensäkra tekniken bygger på att man helt enkelt begränsar energin som går in i den explosiva zonen och på så sätt förhindrar en ev. explosion. Begränsningen av energin sker normalt med en barrär/isolator/zenerbarriär (kallas normalt "tillhörande apparat") som är installerad utanför det explosiva området (i vissa fall zon 2). Sedan dras kablarna från barriären in det explosiva området.

Man måste dock alltid säkerställa att larmdonet kan klara energin (P) strömmen (I) och spänningen (U) som barriären ger ifrån sig. Detta gör normalt i den s.k systembeskrivningen, där det för varje krets verifieras att larmdonet klarar av energin.

Hänsyn måste även tas till induktans (L) samt kapacitanser (C) eftersom de kan "lagra" energin i kablar etc. och ge upphov till ljusbågar etc.

Naturligtvis måste man även vid användande av egensäkra kretsar ta hänsyn till Temperaturklassen på produkten som sitter installerade i det explosiva området samt gasgruppen/damm.